Friad från hets mot folkgrupp

Jag är glad att kunna meddela att jag blivit friad från anklagelserna om
hets mot folkgrupp. Det gäller publiceringen av en Mohammed-karikatyr på min hemsida
alidabok.net, som väckte ett väldigt rabalder i vintras.

Jag fick hatpost. Min hemsida släcktes ner av Spray, jag blev avstängd från mitt webb-hotell och var tvungen att flytta över till ett annat hotell kallat B-one webhosting, som har säte i Danmark och Dubai.

En del av den hetsiga debatten kan fortfarande studeras på [url=http://alidabok.net]http://alidabok.net[/url] under rubriken Åsikter om publiceringen av Muhammedteckningen. Men några nya inlägg går tyvärr ännu inte att göra.

Det var Maria Cassel som anmälde mig till Justitiekanslern, JK, eftersom hon ansåg att publiceringen innebar hets mot folkgrupp, närmare bestämt muslimer. Men JK, justitiekanslern, har en annan åsikt.

Han konstaterar att teckningen, som har en satirisk framtoning, inte uttrycker missaktning mot folkgruppen muslimer. Det gäller särskilt i det sammanhang den har publicerats, skriver han och menar att syftet med publiceringen främst synes ha varit att redogöra för den debatt som uppstått efter publiceringen av karikatyrteckningarna.

Säkert minns de flesta det hysteriska läge som uppstod i vintras sedan några karikatyrer av profeten Mohammed publicerats i Jyllands-Posten i Danmark. I muslimska länder rasade upplopp och demonstrationer och man bojkottade danska varor. Fatvor eller dödsdomar utfärdades mot karikatyrtecknarna.

Visst var läget hotfullt. Men fördenskull behöver ju inte svenska myndigheter och massmedia lägga sig platt för muslimska extremisters hot. Dåvarande justitieminister Laila Freivalds medverkade som bekant till att en hemsida släcktes ner och nästan ingen i massmedia vågade publicera teckningarna. Allmänheten fick alltså ingen chans att själv ta ställning i denna infekterade fråga.

Man får intrycket att massmedia försvarar demokrati och yttrandefrihet så länge det är fördelaktigt och lönsamt för dem själva. När det börjar brännas sviker de.

Massmedia dolde sin feghet genom att tala om hänsyn till muslimerna i samhället, en fattig och svag grupp, och vikten av att respektera deras religion.

Är det inte bättre att visa hänsyn genom att sluta med diskriminering och erbjuda invandrare vettiga jobb och bostäder?

Nu finns de som bekant ofta samlade i särskilda bostadsområden och yrkesmässigt är många hänvisade till vissa branscher, t ex restaurang-, städ- och vårdbranscherna, oberoende av utbildning och bakgrund.

När teckningarna publicerades väckte det en enorm uppmärksamhet. Märkligt nog har nästan ingen gett publicitet åt att jag nu friats. Såvitt jag känner till har bara två tidningar uppmärksammat detta, nämligen Tidningen 1, Uppsalatidningen och Pressens Tidning.

Inte ens mitt fackorgan Journalisten eller den viktigaste lokaltidningen i Uppsala, Upsala Nya Tidning (UNT), har skrivit något. Journalisten brukar annars skriva om det mesta som rör journalister och samma gäller UNT visavi uppsalabor och företag.

Kanske beror denna tystnad på dåligt samvete. Det är ju egentligen massmedias uppgift att redogöra för vad som orsakat debatt. Men här har massmedia svikit.

Jag vill också erinra om att vi i Sverige sedan rätt länge har religionsfrihet och rätt att kritisera det vi anser felaktigt i kristendomen och andra religioner.

Jag anser att vi skall följa våra egna lagar och demokratiska regler och inte rätta oss efter muslimska påbud, som förbjuder avbildningar av profeten Mohammed.

Min mening med publiceringen var att försvara demokrati och yttrandefrihet. Jag ville också stödja de muslimer som kämpar mot de muslimska diktaturerna i Mellanöstern.

Bilden ligger fortfarande kvar på hemsidan [url=http://alidabok.net]http://alidabok.net[/url]. Enligt min mening ingår det i demokratins regler att allmänheten såvitt möjligt skall ha rätt att se och själv bilda sig en uppfattning om det som vållar debatt. Bilden kommer att tas bort när debatten definitivt ebbat ut.


Mariann Andersson, journalist och författare

ALIDA BOK


Odemokratisk kulturjournalistik

Handlar det om litterära värden eller marknadsföring av böcker? Det jag tänker på är all publicitet kring Maja Lundgrens bok Myggor och tigrar. Boken är utgiven på Bonniers förlag och bara detta borgar för att den får ett rejält genomslag i massmedia. Bonniers äger ju en stor del av pressen, t ex Dagens Nyheter, Expressen och Sydsvenskan för att nämna några av de större drakarna.
Dessutom äger Bonniers en rad magasin och veckotidningar, filmbolag, tv- och radio-stationer mm, allt mycket starka marknadsföringskanaler som gör att Bonniers böcker blir omskrivna och uppmärksammade, oberoende av den litterära kvaliteten. Se
Bonniers.se
När det gäller Myggor och tigrar är den därtill skriven på ett sätt att man anar ugglor i mossen. Här osar det spekulation. Mängder av författare och kulturpersonligheter namnges, vilket gett upphov till ett säljande bråk redan innan boken kom ut. Många av de kritiserade författarna utges av Bonniers och får på detta sätt extra publicitet, t ex Björn Ranelid, Carl-Johan Vallgren, Maria Küchen och Hans Gunnarsson.
Massmedia sväljer med hull och hår Bonniers marknadsföringstrick. Det gäller inte bara den Bonnier-ägda delen. Även andra medier som tidningar utanför Bonnier-sfären, Sveriges radio och tv m fl hakar på.
Allt rabalder kring boken har lett till en enorm efterfrågan. Det går knappt att få tag i boken på ett bibliotek pga de långa väntetiderna. Ändå är det av recensionerna att döma ett ganska ointressant litterärt verk.
Bonniers har resurser att skapa storm i ett vattenglas och gör det också.
Om ett litet förlag försöker lansera en bok är det svårt att över huvudtaget få någon publicitet. Den kan vara hur bra som helst. Och om boken inte behagat någon kritiker heter det: Vår kritiker tyckte inte om boken, så vi tog inte in recensionen.
Varför säger man inte detsamma till Bonniers? Varför skrivs det spaltkilometer om deras böcker, även om de får dåliga recensioner? Att Bonnierägda tidningar mm måste uppmärksamma Bonniers böcker är kanske ofrånkomligt (även om man ofta påstår att det inte finns några sådana krav). Men att även övriga media ställer upp är egendomligt.
Är detta rättvist och demokratiskt? Skall inte samma regler gälla för de stora som för de små? Finns det inga kritiker i dag som kan göra en objektiv bedömning av litteratur utan att snegla på utgivaren?
Kanske borde böckerna skickas ut för recension med förlagsnamnet borttaget? Det skulle vara intressant att se vad som blev följden. Troligen en revolution som innebar att produktens kvalitet blev det avgörande, inte ägar- och maktförhållanden. Detta skulle gagna kulturdebatten i stort och allmänheten. Nu sker en enorm smygindoktrinering som lett till en kommersialisering av sällan skådat slag.
Några verkliga kulturdebatter förekommer knappast längre på kultursidorna, som i stället fylls av kändisskvaller och reklam för storförlagen.
Är det verkligen vettigt att tidningar och andra medier använder sina viktigaste sidor för att bedriva reklam för en redan dominerande storägare? Borde de inte i stället verka för att skapa bättre balans? Det sker givetvis genom att de mindre förlagen får större uppmärksamhet.
Om intresset för Bonniers böcker sporras av det stipendium för kulturjournalister som Bonniers årligen delar ut, så är det verkligt illa ställt. Då är svensk kulturjournalistik inte bara odemokratisk och kommersialiserad. Den är också korrupt.
Mer om detta stipendium, som är på över 132 000 kronor och har en hemlig jury, kan du läsa i inlägget Dubbelmoral utbredd bland journalister på denna blogg.
Bonniers delar också ut Stora journalistpriset m m vilket även det är tveksamt eftersom priset ofta går till tidningar i koncernen. Det rör sig alltså om marknadsföring. Men här finns i alla fall en utomstående jury. Och priset går inte direkt till dom som skall bedöma Bonnierkoncernens kanske viktigaste produkter - böcker.
Enligt en artikel i journalisternas fackorgan Journalisten den 24 april i år har tidningsföretaget Stampen genom diverse förvärv gått om Bonniers och Schibstedt och upplagemässigt blivit i särklass störst i Sverige på dagstidningar.
Men ordet sprids inte bara genom dagstidningar utan också genom veckotidningar, magasin, tv och radio, Internet mm och här är Bonniers stora ägare.
Att Bonniers också äger ett av Sveriges största bokförlag gör situationen särskilt olustig. Tidningsföretag mm i koncernen blir marknadsföringskanaler för Bonniers produkter, vilket förstärker dominansen. Det blir nästan som om förlaget recenserar sina egna böcker. Sådant borde inte få förekomma!
Stampen äger inga bokförlag och Schibstedts bokutgivning begränsas i stort till serier.
Någon debatt förekommer knappast om ägarkoncentrationen i media. Detta oroar journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén:
- Det är ett stort bekymmer att det är så tyst i den allmänna debatten om att medieägandet fördelas på större och färre händer. Ointresset är ett demokratiskt problem i sig, säger hon till tidningen Journalisten.

Mariann Andersson
Journalist och förläggare
ALIDA BOK

P.S. Trodde du att journalister kämpar för yttrandefrihet? I varje fall inte i Tidningen Journalisten. Denna artikel har varit införd i Journalisten nr 24 den 18-24 september 2007 men i så starkt censurerat skick att jag befarar att budskapet inte kom fram. Därför publicerar jag den ocensurerad här. Dock har jag gjort några tillägg i denna version som jag pga självcensur uteslöt i min version till Journalisten. Det börjar med stycket: Om intresset för Bonniers böcker sporras av det stipendium för kulturjournalister .... Och slutar med: Och priset går inte direkt till dom som skall bedöma Bonnierkoncernens kanske viktigaste produkter - böcker. D.S.

Tidig Muhammed-protest

När nu våra rakryggade massmedier äntligen vågar bryta mot sharialagarna och publicera en bild av profeten Muhammed (åtminstone en del av dem) vill jag erinra om att mitt förlag ALIDA BOK redan i början av förra året i protest mot den dåvarande regeringens eftergifter för muslimska fundamentalister publicerade en muhammed-karikatyr. Vi var ganska ensamma om detta, eftersom de flesta tidningar böjde sig för muslimernas hot och inte vågade protestera. Jag publicerade också följande text på min hemsida:

""Ge inte efter för uppviglarna!

Som en protest mot den svenska regeringens flata eftergifter för muslimers hot publicerar vi här på vår hemsida en av de tämligen harmlösa karikatyrer av profeten Mohammed, som vållat sådana stormar bland världens muslimer.

Säpo och utrikesminister Laila Freivalds har agerat för att stänga en webbsida med karikatyrbilder på Muhammed, vilket strider mot demokrati och yttrandefrihet.

Det är illa nog att islam med åsiktsförtryck, sharialagar, stympning, stening och många andra ruskigheter gäller med varierande fanatism i Mellanöstern och andra delar av världen. Här i Sverige måste vi få följa våra egna mer demokratiska lagar.

Det är förresten nyttigt för muslimerna att deras upphaussade profet (i praktiken en pedofil och stridstupp) tas ner på jorden och betraktas med nyktra ögon, liksom det är nyttigt för den kristna världen att se mer realistisk på sin stora stjärna, Jesus. Han var ju som alla vet son till en ogift kvinna, jungfru Maria, och alltså i sin samtids ögon en "horunge". Om detta har jag skrivit i min bok Vägen ut eller Det grymma manssamhället.

Att kritisera och skända en falsk gudsbild är välgörande även om det kanske framkallar smärta och vrede i början. På sikt kan det leda till att fördomar och förljugenhet ger vika. Detta kan lägga grund till utveckling och förnyelse.

I Sverige har de religiösa fanatikerna dessbättre numera inte så mycket att säga till om. Men i de muslimska länderna tycks de ofta ha herraväldet. I dessa länder finns många som försöker protestera men riskerar då grymma straff, ja kanske döden. Därför skall man nog inte fästa sig alltför mycket vid vad folk säger. Många av dem som demonstrerar och skränar värst kanske är mest genomsyrade av skräck för överheten.

Att ge efter för de muslimska fanatikerna är att svika dem i dessa länder som kämpar för fred och demokrati. Ta gärna Fadime Sahindal, ett offer för kvinnosynen i Mellanöstern, som förebild. Hon dog hellre än att ge vika.

Det är vi själva som bestämmer vad som skall publiceras i våra tidningar och på våra webbsidor, inte imamer i Mellanöstern.

Mariann Andersson""

Jag fick mycket litet stöd från massmedia för dessa synpunkter. I stället för att protestera mot muslimskt våld och hot kritiserade svenska massmedia de stackars oskyldiga tecknarna och Jyllandsposten. Detta är i mina ögon hårresande. Inte heller när jag JO-anmäldes anklagad för hets mot folkgrupp fick jag något stöd från massmedia - enligt min mening den grupp som borde vara de första att försvara demokrati och yttrandefrihet.

Jag skrev följande artikel och distribuerade den till massmedia. Men den kom knappast in någonstans:

""Förlaget Alida Bok i Uppsala har anmälts till Justitiekanslern, JK, för hets mot folkgrupp sedan förlaget publicerat en av de uppmärksammade Muhammed-karikatyrerna på sin hemsida. JK utreder nu om det rör sig om hets mot folkgrupp och svaret väntas komma i nästa eller nästnästa vecka.
-Vi har fått in en anmälan i samma ärende på ännu en hemsida. Vi behandlar dessa två ärenden gemensamt, säger byråchef Gun Löfgren-Cederberg på JK.
Efter påtryckningar från Säpo har bilderna tagits bort från en av hemsidorna, medan Alida Bok fortfarande har sin Muhammed-karikatyr kvar på sin hemsida http://alidabok.net.
-Publiceringen är en protest mot regeringens flata eftergifter för muslimskt hot. Vi låter oss inte så lätt skrämmas till tystnad utan tillåter oss att kritisera det vi anser vara fel, säger Mariann Andersson, Alida Bok.
-Svenska myndigheter tycks mena att vi skall hålla tyst för att inte förvärra den politiska situationen.
-Men det är befängt att skylla illgärningar som begås av muslimer i Mellanöstern på fredliga demokratiska skribenter och publicister i Sverige som kämpar för demokrati och yttrandefrihet, säger Mariann Andersson.
-Vi anser att vi själva här i Sverige skall bestämma vad vi skall publicera på våra hemsidor, inte imamer i Mellanöstern.
-De som begår brotten skall givetvis ställas till svars för sina dåd, inte de som kritiserar illgärningarna. Särskilt de ledare som utfärdar fatwor och dödsdomar mot andra länders medborgare eller sätter pris på deras huvuden genom att utlysa belöningar skall ställas inför rätta, gärna i en internationell domstol.
-Detta är i sanning olaga hot och anstiftan till mord, vilket brukar ge hårda straff. ?Offren? bryter inte mot några lagar i de länder de verkar i utan för i stället en hedervärd kamp för demokrati och yttrandefrihet, påpekar Mariann Andersson
-Det är upprörande om man inte skall få kritisera en religion och en profet som inspirerar till våldsdåd, terrorism och kvinnoförtryck. Islam och dess efterföljare vållar stort lidande och sätter skräck i en stor del av världens människor.
-Många muslimer försvarar sin religion och säger att det inte finns något i den som kan inspirera till våld och förtryck. Men jag undrar om de då verkligen har läst Koranen, om de inte bara har hört brottstycken av den, på samma sätt som många så kallade kristna känner sin bibel, säger Mariann Andersson.
Själv har hon läst större delen av Koranen och flera böcker om Muhammed och hans femton fruar, varav den yngsta Aisha var ett barn.
-Uppgifterna om hur gammal hon var när Muhammed gifte sig med henne varierar. Enligt många var hon sex år, säger Mariann Andersson.
-Det är ett svek mot alla, födda in i islam eller inte, som kämpar mot denna religion eller livsåskådning, att ge efter för de islamistiska ledarnas hot, framhåller hon.""

När JO efter en lång betänketid beslöt att frikänna mig var det nästan ingen som uppmärksammade detta trots att jag distribuerade följande artikel till pressen:

""PUBLICERING AV MOHAMMED-KARIKATYR VAR INTE HETS MOT FOLKGRUPP
Journalisten och författaren Mariann Andersson har inte gjort sig skyldig till hets mot folkgrupp genom att publicera en karikatyr av profeten Mohammed. Det konstaterar justitiekanslern, JK.
-En stor lättnad att bli friad. Men det var inte oväntat. Vi lever ju i en demokrati, säger Mariann Andersson, som driver förlaget Alida Bok i Uppsala.
-Min avsikt med att publicera bilden var att försvara demokrati och yttrandefrihet. Jag vill också stödja de muslimer som kämpar mot diktaturerna i Mellanöstern.
Teckningen lades ut på förlagets hemsida alidabok.net i samband med den intensiva debatt som uppstod kring karikatyrer på profeten Mohammed som publicerats i Jyllands-Posten i Danmark. I muslimska länder var reaktionen mycket häftig med upplopp och demonstrationer.
Anmälaren Maria Cassel ansåg att publiceringen utgör hets mot folkgrupp, i detta fall muslimer. Men justitiekanslern har en annan åsikt.
I sitt beslut konstaterar han att teckningen, som har en satirisk framtoning, inte uttrycker missaktning mot folkgruppen muslimer. Det gäller särskilt i det sammanhang den har publicerats. JK anser att syftet med publiceringen främst synes ha varit att redogöra för den debatt som uppstått efter publiceringen av karikatyrteckningarna.
-Jag anser att vi i Sverige skall följa våra egna lagar och demokratiska regler och inte rätta oss efter muslimska påbud, som förbjuder avbildningar av profeten Mohammed, säger Mariann Andersson.""

Nu har vindarna vänt och flera tidningar publicerar Muhammed-bilder. Tala om flockmentalitet!

Mariann Andersson
ALIDA BOK

Andra bloggar om: <a href="http://bloggar.se/om/rondellhund" rel="tag">rondellhund</a>, <a href="http://bloggar.se/om/religion" rel="tag">religion</a>, <a href="http://bloggar.se/om/allah" rel="tag">allah</a>, <a href="http://bloggar.se/om/yttrandefrihet" rel="tag">yttrandefrihet</a>, <a href="http://bloggar.se/om/f%F6rtryck" rel="tag">förtryck</a>, <a href="http://bloggar.se/om/muslim" rel="tag">muslim</a>, <a href="http://bloggar.se/om/muslimer" rel="tag">muslimer</a>, <a href="http://bloggar.se/om/karikatyr" rel="tag">karikatyr</a>, <a href="http://bloggar.se/om/bild" rel="tag">bild</a>, <a href="http://bloggar.se/om/islam" rel="tag">islam</a>, <a href="http://bloggar.se/om/" rel="tag"></a>Andra bloggar om: <a href="http://bloggar.se/om/massmedia" rel="tag">massmedia</a>, <a href="http://bloggar.se/om/press" rel="tag">press</a>, <a href="http://bloggar.se/om/pressen" rel="tag">pressen</a>, <a href="http://bloggar.se/om/tidningar" rel="tag">tidningar</a>, <a href="http://bloggar.se/om/tv" rel="tag">tv</a>, <a href="http://bloggar.se/om/radio" rel="tag">radio</a>