Pressen tiger ihjäl egna synder
Varför blev det ingen debatt i massmedia om dubbelmoralen i pressen, som jag skrev en artikel om i början av året? Frågan kan synas förmäten. Men artikeln handlar viktiga saker som är grundläggande för vår demokrati och yttrandefrihet, t ex korruption, censur och hyckleri i press, radio och tv.
Artikeln bör också ha lästs av inflytelserika personer i våra media (se nedan).
Den som inte läst artikeln eller glömt vad den handlar om kan läsa den i sin helhet här eller nedan.
I artikeln riktar jag också skarp kritik mot Bonniers stora dominans över massmedia. Bonniers äger Dagens Nyheter, Expressen och många andra stora tidningar och nyhetsmedia och kan därför påverka och styra den offentliga debatten.
Artikeln har publicerats i flera sammanhang, t ex i nättidningen Sourze och på första sidan i pappers-Sourze, som skickas ut till chefredaktörer på stora tidningar, ett antal riksdagspolitiker och till kungliga slottet. Den delas också ut vid knutpunkter i Stockholm nära tunnelbana och bussar.
Varför har det då inte kommit några protester? Varför slår ingen näven i bordet och säger att detta är lögn och förbannad dikt?
Därför att det är rena rama sanningen. Och hellre än att rikta uppmärksamhet mot en obehaglig sanning tiger massmedia sin vana trogen ihjäl den.
Debatt blir det i stället om sånt som kan ge klirr i kassan hos medlemmarna i Bonnier-imperiet. Många minns säkert vilket ramaskri det blev när Expressens krönikör Linda Skugge sågade en bok av Björn Ranelid och påstod att författaren hade läppglans och rakade underarmar.
Ranelid blev mycket upprörd. Hans synpunkter manglades runt i media. Denna bagatell, knappt värd en notis, fick enorma proportioner och utnämndes till höstens stora kulturbråk.
Man behöver knappast tillägga att Expressen ägs av Bonniers som också ger ut Ranelids böcker och betalar Linda Skugges lön.
Linda är i detta sammanhang en verklig guldkossa. Ju vulgärare hon skränar desto stridare strömmar pengarna till Bonniers kassor.
Hur mycket försäljningen av tidningar och böcker ökade på kuppen har jag ingen uppgift om. Men det lär ha rört sig om enorma belopp.
Jag tittade in på nätet för att kolla upp historien med läppglanset och såg då att detta bråk ganska nyss åter varit på tapeten. Ämnet berörs i en stort uppslagen artikel om Björn Ranelid i Sydsvenskan den 23 augusti 2006 inför hans nästa bok. Sydsvenskan ägs (givetvis) av Bonniers.
Genom sina många kanaler får Bonniers ett enorm genomslag och kan skapa intressse för nästan vad som helst.
Frågan är om dessa uppflammande så kallade kulturdebatter från början är planerade försäljningskampanjer eller om de blir det under resans gång?
Samma fråga inställer sig när det gäller Expressens påhopp på
skådespelaren Mikael Persbrandt.
Var det bara för att öka upplageförsäljningen som tidningen producerade lögnen om Persbrandts alkoholmissbruk och skrek ut den på löpsedeln?
Mikael Persbrandt planerar att begära ett rekordhögt skadestånd. Hans advokat Per Liljekvist vill koppla skadeståndet till den vinst som Expressen beräknas ha gjort på de felaktiga artiklarna. Detta tyder väl på att han anser att det rör sig om en förtäckt säljkampanj.
Bonniers har alltså en väldig makt över massmedia och kan leda och styra debatten. Detta företag har betytt enormt mycket för att förytliga och kommersialisera den svenska kulturen.
Inför en så kompakt övermakt har ingen uppstickare en chans. Åtminstone inte på kort sikt. Men jag tror att det finns en chans att välta kolossen på längre sikt - om man är ihärdig. Viktiga förändringar kommer i regel underifrån och söker sig fram på okonventionella vägar.
I detta sammanhang spelar Internet en betydelsefull roll. Nätet är ett välbehövligt alternativ till storförlagens dominans och till de etablerade mediernas maktfullkomlighet. Äntligen kan även gräsrötterna få ett ord med i laget och uttrycka sig fritt.
Jag tycker mig redan se hur kolossen vacklar. De etablerade medierna har snabbt förlorat i betydelse, bl a i takt med att olika kanaler på Internet blivit tillgängliga. I radion citeras t ex bloggar väl så ofta som kulturskribenter.
Man frågar sig var detta skall sluta. Det är lite förvirrande faktiskt. Det finns knappast längre några auktoriteter som anger normer.
Mariann Andersson
ALIDA BOK
P.S. Bonnier dominerar Augustnomineringarna. Läs mer här.
Se även nedan.
Hej Marianne. Mycket bra att du skriver om detta.
Jag har själv sedan länge dragit slutsatsen att medias roll inte är att rapportera utan att styra utvecklingen i önskad riktning. Och att medlen är att inte följa upp oönskade nyheter. De rapporteras - ingen censur - men de följs sedan inte upp, kommenteras inte. "Då var det väl inget viktigt", tänker många.
Jag vill rekommendera min vän Jan-Olof Rönns skriverier om detta, bl.a. här: Artiklar av Jan-Olof Rönn - Intelligentsians blockering
Visst förekommer censur. Men detta skriver pressen givetvis ingenting om. Läs gärna mitt inlägg Dubbelmoral utbredd i pressen som finns här på samma blogg (Marianns Blogg).
Hälsningar
Mariann Andersson
Jo, jag läste den texten ("Dubbelmoral utbredd i pressen"). Och kommenterade. Den är mycket bra. Förresten rekommenderar jag att du botaniserar mer även på min blogg - jag har precis löst ett databasproblem med den så nu är den nästan blixtsnabb! :)
Hej!
Jag instämmer till fullo i det du skriver. Det verkar som om de dominerande svenska massmedierna utnyttjar sin makt för styra debatten i en viss riktning och inte för att spegla olika åsikter i samhället. Många svenska journalister agerar mer som politiska agitatorer än som försvarare av yttrande- och åsiktsfriheten. De verkar inte heller vara beredda på att öppet redovisa den kritik som framförs mot deras arbete.
Som exempel kan nämnas att jag i söndags skickade en insändare till Sydsvenskans ?Ordet?, där jag bland annat kritiserade tidningens rapportering kring händelserna på Kulturen i Lund. Jag har ännu inte fått någon respons på detta och insändaren har inte heller publicerats under nämnda vinjett i SDS. Istället har tidningen fört in ett stort antal nya artiklar som enbart skildrar kulturetablissemangets syn på saken.
Datum: söndag 7 okt 2007 11.34.05 GMT+02:00
Till: [email protected]
Ämne: Apropå Kulturen
Händelserna på Kulturen väcker en del frågor om gränsdragningar som Sydsvenskan ännu inte har lyft fram i någon av sina artiklar. Istället har man valt att hålla en politiskt korrekt linje och endast skildra kulturetablissemangets och några enstaka utställningsbesökares syn på det som inträffat. Naturligtvis är de maskerade männens gärningar skrämmande brutala och omöjliga att försvara i ett modernt rättssamhälle , men de visar att ?there is something rotten in the state of Sweden?. Med detta menar jag att det finns grupper i samhället som upplever att de inte får komma till tals och måste tillgripa extrema handlingar för att göra sina röster hörda.
Själv upplever jag, och många med mig, att nyhetsrapporteringen är ganska ensidig. Journalistera skildrar sällan olika synsätt utan agerar snarare som mästrande lärare av den gamla skolan. Det känns ibland som att bli tvångsmatad med en färdig mix av lämpliga åsikter; ?Det är så här du ska tycka, lille vän?. Äkta yttrandefrihet måste väl innebära att alla får komma till tals ? även de skuggliknande figurer som inte delar de åsikter som etablissemanget för tillfället anser vara rätta och riktiga? Visst finns det numera mängder av möjligheter för vem som helst att göra sig hörd genom insändare, bloggar m.m., men det är fortfarande de dominerande medierna som sätter agendan och har makten att påverka de stora grupperna i samhället.
Var går då gränserna för yttrandefriheten? I Europakonventionen anges några godtagbara skäl för att begränsa yttrandefriheten, exempelvis ?hänsyn till den nationella och allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter?. Innebär detta att ett statlig konstinstitution kan visa vad som helst på bild, exempelvis djurmisshandel och bestialiska mord? Innebär det att en konstnär kan göra en installation som visar hur en olaglig handling utförs ?live?? Innebär det att en av de största svenska TV-kanalerna kan visa filmer med pornografiska inslag direkt efter Bollibompa?
Det talas så vackert om yttrandefrihet, men yttrandefrihet utan normer och ansvar är inget annat än anarki. Hur ska vi då kunna värna om den värdefulla friheten att yttra sig utan att det skapas ett fullständigt kaos som på sikt kanske leder till att pendeln svänger åt andra hållet, med ökad censur som följd? Låt oss hålla diskussionen vid liv och göra alla röster hörda, så kanske vi finner en lösning.
Vi kan båda konstatera att det är väldigt svårt att få in kritik mot massmedia i massmedia, vilket är ett allvarligt demokratiskt problem. Det är t o m så illa ställt att somliga inte vågar komma med kritiska kommentarer. En av mina kommentatorer som gjort ett alledels utmärkt inlägg i min blogg bad sedan att jag skulle ta bort det eftersom hon var rädd att bli "straffad" genom utestängning eller dylikt om någon skulle få syn på inlägget.